Välkommen hem (1 Pet 2:25)

"Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt tillbaka till era själars herde och vårdare." (1 Pet 2:25)

Vi har fått en fri vila. Den fria viljan gör det också möjligt för oss att gå vilse. Vi kanske tror att vi blir friare då vi går bort från Gud. Men om vi har börjat med felaktiga val, om vi väljer att gå bort från Gud och gå vilse, kan vi lätt bli fångade i vår "frihet". Och denna frihet kan ofta leda till ett destruktivt liv.

Det fantastiska är att vi är välkomna tillbaka. Vi får vända tillbaka till våra "själars herde och vårdare".

Jag hörde en gång en berättelse om en man som satt i fängelse. Det som plågade honom mest under fängelsetiden var att han svikit sin fru och sin familj. De hade litat på honom och att han inte skulle göra något orätt. Varje dag var han plågad av tanken "kommer de att ta emot mig hemma?", "är jag välkommen hem?"

Då dagen för hans frigivning närmade sig skrev han ett brev till sin fru. Han skrev att då han var på väg hem med tåget skulle han passera deras hus. Om han var välkommen hem skulle frun hänga upp en vit handduk i trädet på deras gård. Om det fanns en vit handduk i trädet skulle han gå av vid stationen och komma hem. Om det inte fanns någon vit handduk, skulle han bara fortsätta med tåget söderut.

Han var mycket nervös då han satt på tåget. Skulle det finnas en vit handduk i trädet? Han hade svårt att tänka sig att han var välkommen hem efter allt lidande han åsamkat familjen. Tåget närmade sig hemmet och snart skulle han se trädet. Tåget kom ut ur skogen och plötsligt såg han trädet. Hela trädet var fullt av vita lakan som fladdrade för vinden. Han var välkommen hem!

Vi är fria att vända tillbaka till Gud, även om vi en gång gick bort från honom.

Dagens manna: Välkommen hem!