Gud vill det (1 Pet 2:14)

"...eller ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och belöna dem som gör det goda." (1 Pet 2:14)

Versen innan handlar om att vi ska underordna oss den centrala makten (kejsaren). Denna vers handlar om att vi ska underordna oss den lokala myndigheten (ståthållaren).

Enligt versen är den lokala myndighetens uppgift att straffa den som gör det onda och belöna den som gör gott.

Under vår tid i Lettland hände det då och då att borgmästaren i någon av städerna utsåg Frälsningsarméns kårledare i den staden till "Årets medborgare". Det gjorde borgmästaren för att han hade sett det arbete Frälsningsarmén utförde för stadens invånare.

Det var naturligtvis positivt varje gång det inträffade. Men Frälsningsarmén gjorde inte det den gjorde för att få ett pris av borgmästaren. Drivkraften var inte heller bara att det fanns människor som som hade det svårt. Den yttersta drivkraften och motivationen för allt arbete var medvetenheten att Gud ville det, eller "för Herrens skull", som det står i föregående vers.

Vad vill Gud att jag ska göra idag?

Dagens manna: Gud vill det

För Herrens skull (1 Pet 2:13)

"Underordna er för Herrens skull all samhällsordning, det må vara kejsaren, som har den högsta makten" (1 Pet 2:13)

Varje samhällsordning måste ha regler och lagar för att fungera. Här uppmanas vi, "för Herrens skull", att underordna oss den samhällsordning som råder.

Den kristnes uppgift är inte att bryta lagar och förordningar som lagstiftarna bestämt. Det kan gälla allt från att följa trafikregler till den årliga självdeklarationen.

Men det finns gränser för underordnandet. Petrus säger själv "Man måste lyda Gud mer än människor" (Apg 5:29).

Vi kan komma i situationer där det rätta för en kristen är att bryta mot statsmaktens bestämmelser.
Daniel fortsätter till exempel att tillbe Gud, fastän myndigheterna pålade invånarna att tillbe kungen.

Antingen vi underordnar oss dem som har makten eller om vi på något område måste bryta mot det som har blivit bestämt ska vi göra allt "för Herrens skull".

Dagens manna: För Herrens skull

En levande bibel (1 Pet 2:12)

"Uppför er väl bland hedningarna, så att de som säger att ni är onda människor ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han kommer." (1 Pet 2:12)

 

Det finns idag ett antal översättningar av Bibeln på svenska. De uttrycker sig på olika sätt och använder olika ord i sin översättning. Varje bibelöversättning försöker återge originalet på bästa sätt.

Våra liv är den bibel som de icke-troende läser (2 Kor 3:3). Hur väl stämmer vårt liv överens med originalet? De flesta människor som blir kristna, blir det för att de mött en kristen som de gärna skulle vilja bli lika. De flesta människor som inte blir kristna, väljer att inte bli kristna för att de mött en kristen som de absolut inte vill bli lika.

Uppmaningen i dagens bibelvers är att vi ska leva våra liv så att människor prisar Gud.

För en del år sedan brukade vi sjunga en sång med orden: "Vad hjälper det att säga du tror, då ditt liv slår ihjäl dina ord"

Dagens manna: En levande bibel

Krig pågår (1 Pet 2:11)

"Mina kära, jag uppmanar er som bor här som främlingar att akta er för köttets begär, som för krig mot själen." (1 Pet 2:11)

De som mottog brevet från Petrus levde som främlingar och hade en kamp att utkämpa mot ondskan i världen och mot kristendomsfientliga värderingar i samhället.

Men här handlar det inte om den yttre kampen, utan om kriget som pågår i vårt inre. Uppslagsdelen till Bibel 2000 definierar ´köttet´ som "den syndiga och gudsfientliga människans naturliga läggning", och "det själviska hos människan".

Och även om vi har korsfäst vårt kött med alla dess lidelser och begär (Gal 5:24), pågår kampen i vårt inre och visar sig genom avund, frestelser, fiendskap, vrede och mycket annat som betecknas som köttets gärningar (Gal 5:19:21).

Uppmaningen handlar om att inte sluta fred och leva tillsammans med köttets begär i vårt inre, utan att inse att själen, vår vilja, ligger i ständigt krig mot köttet inom oss.

Dagens manna: Krig pågår!

Förr och nu (1 Pet 2:10)

"Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet." (1 Pet 2:10)

Förut var ni inte ett folk, men nu...
Förut fann ni inte barmhärtighet, men nu...

Det handlar om ett förr och ett nu. Listan kan göras lång.
Förr var jag inte frälst, men nu...
Förr hade jag inte fått min synd förlåten, men nu...

Lärjungarna efter pingstupplevelsen kunde säga:
Förr var jag kraftlös och missmodig, men nu...

Lever vi på rätt sida av förr-nu. Vi får var och en göra vårt ´förr´ till Guds ´nu´.

Dagens manna: ´Nu´ - det är fullbordat

Förkunna hans storverk (1 Pet 2:9)

"Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus." (1 Pet 2:9)

Kallad från mörkret till hans underbara ljus. Vem vill leva kvar i mörkret då man har hört kallelsen att komma ut i ljuset? Vem vill leva kvar i meningslöshet då vi kan bli friköpta till ett meningsfullt liv (1 Pet 1:18)?

Den som väljer att vara kvar i mörkret kan inte ha förstått vad vi egentligen kallas in i.

Vi är inte kallade att förkunna oss själva eller vårt samfund, vi är kallade att förkunna hans storverk. Då vi gör det flyttas fokus från oss själva och vi ser något mycket större. De som förkunnar hans storverk förvandlas av det de ser och förkunnar. De som hör på den som förkunnar hans storverk får en möjlighet att lyfta blicken och se in i ljuset och friheten.

Dagens manna: Hur kan jag förkunna hans storverk bland de människor jag träffar idag?

Ordet - hörnsten eller gungfly? (1 Pet 1:8)

"...en sten som de snavar på, en klippa som de stöter emot. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem" (1 Pet 2:8)

Jesus, hörnstenen som blev ratad (vers 7)), blir en sten som man snavar på, en stötesten, för dem som inte vill ta emot Jesus.

Ordet är menat att vara en välsignelse och till vägledning, men för dem som inte vill ta emot ordet och lyda det blir det något de snavar på. 

Det finns idag många kristna som inte vill böja sig under ordet och som inte vill lyda ordet. De rycker undan grunden för sin egen tro och det som skulle vara en stabil grundsten att bygga vidare på blir i stället en stötesten, något man snavar på. Då man inte lyder ordet blir grund ett gungfly.

Dagens manna: Är Ordet ett gungfly eller en hörnsten för mig?